Att ha utefredag.

onsdag-torsdag-fredag. Visst?! F.r.e.d.a.g idag alltså?

är ofantligt trött i huvud, fötter och rygg efter en jobbkväll med efterföljande jobbmorgon, pustsuckochstön på att tjejgänget (minus typ alla) styrt ihop utekväll ikväll. Hur ska jag orka dansa till stängning i de här fötterna? Och vad ska jag ha på mig? befinner mig just nu i ett kaos av paljettoppar, strumpbyxor, kjolar, byxor och klänningar och vet inte mer än att jag ska ha på mig antingen 1:kjol+tröja 2:klänning 3:byxor+tröja.
Ehm, ganska oklara planer hittills alltså!
 
men det är väl bara att samla ihop mig själv och slå på pepplaylisten. Whoopa?

Att vara lite framtidsförvirrad.

Efter varje tisdag kommer det en onsdag (så vitt jag vet) och det är alltså där vi är idag. Fast det spelar ingen roll för här hemma låtsas vi ändå att det är fredag varje dag. Idag hade jag tänkt göra en favorit i repris från gårdagen med peppmöten och flanerande på stan men jag fick ställa in spektaklet och köra hemmafredag istället. Kanske lika bra det? En dag för att sympatisvälla med Milda (valpar beräknade om bara någon dag!), massera tjockismage (hennes alltså!) och goffa godaste maten i stada; chopchop!
 
och finns det något man kan lita på är det väl lyckokakor?! London eller Las Palmas? Las Palmas eller London?

Att ha haft världens bästa dag.

Så vart det dags för tisdag och lunchträff med efterlängtad, ams-möte, sedan länge inplanerad höstpromenad och andra kalasiga grejjer (även om just arbetsförmedlingen inte är jättekalas). En dag för både hjärta och hjärna att samsas på. Jag fullkomligt älskar dagar där det finns mycket att ta i men inget känns speciellt krävande. Där jag får umgås och skratta högt med sådana jag gillar och få medhållande nickningar när jag hävdar att jag förmodligen skulle bli lite lyckligare om jag la mina sista slantar på ett rosa-men-ändå-mot-det-röda-och-mjuka-hållet nagellack från Essie.
 
Och för att försäkra mig om att fortsätta på dagens fina tema kör jag nu tisdagspannkaka och skypedate med nybliven Londonbo. Happy hippo!

Att verkligen ha lördag

Jag har så himla svårt att samla mina ord och skriva något sådanahär dagar. Dagar av saknad och minnen och glädje och längtan och hela känsloförrådet. Så istället för att skriva det jag borde kurar jag upp mig i soffan och har Lördag. Kanske slår jag en kullerbytta om jag har lust. Annars slösurfar jag mest och räknar dagarna till 18 oktober. Och så försöker jag få ordning på kommande vecka.
 
den kan komma att bjuda på allt från jobb till sverige-roadtrip.Alltid lika spännande serrni!

Att ha huvudet på högvarv.


Ja jävlar vilken företagssam dag jag har haft idag! Ungefär 10 affärsidéer har susat kring i huvudet och bildat en orkan tillräckligt stor för att sätta vem som helst ur balans. Vissa mindre seriösa (men ändå- så himla bra! Chipskrydda....just saying) och andra som jag vill satsa på typ nu. Ikväll.

Speciellt en idé har jag fastnat på. Jag bara vet att jag måste prova den. Boka in ett möte hos Almi där jag kan sitta på en stol och veva med händerna och vara påstridig. "Men, fattar ni hur bra det är eller?! Hur rätt i tiden det här ligger FATTAR NI HUR BRAA?!".

Det är som att magkänslan och spontaniteten i mig totalt tagit över och hjärnan tillbakabildats till något litet som bara finns där någonstans i bakhuvudet utan att göra det minsta väsen. Hjärtat hejjar på och skriker göre bara! och jag vet liksom inte hur det kommer sig men jag lyssnar. Jag tycker att jag måste lyssna.
 
jasåatte, ikväll är det jag som gör research och ser om man kan få det här att funka.
 
 

Att visa hur man bäst tillbringar en söndag.

  
Ja, hur tillbringar man bäst en söndagskväll? Eller vilken veckodagskväll som helst? Gó mat och vänner- såklart! Vi lagade somsagtvar till en otroligt osammanhängande trerättersmeny. Rödbetor, ost, kräftor, pasta och pannacotta. Den enda röda tråden som fanns var att allt var så gött att man hade kunnat äta det till middag varenda dag resten av livet (nåja, kanske inte pannacottan. Svullen mage HEJ!).

Att vara lite mer sig själv.

jisses, idag är en sådan dag med pirr i hela magen. Ni vet- när man har den där kliande "fy fan vad bra, VAD BRA!"-känslan? Känner mig lite mer som mitt vanliga jag helt enkelt. Rockade på arbetsintervjun igår och ska träffa uppsalagänget för finmiddag imorgon. Trerätters, totalt utan röd tråd, serrni!
 
hurra!
 
..och så har jag höstrenoverat frippan så nu är jag med lugg. Känns nytt och kul men jag fattar ju själv hur den kommer se ut efter en god natts sömn meen som min kloke far säger- stil före funktion! och så var det inte mer med det. Nu: ta tag i lördagsmyset! Svänga ihop någon enkel lördagsmiddag, inta soffposition och njuuuta. Pimpla några koppar chai assam (bäst!) och, faktiskt, bara bry mig om mig själv.

Att inte veta vad man vill men verkligen veta vad man inte vill.


Vad gör man när hela kroppen skriker nejnejnej? När hjärtat säger att det inte ska kännas såhär och alla runtomkring säger att jo, det ska det visst- det går över. När det enda man tänker på är det viktigaste min mamma lärt mig: vill man inte så vill man inte och när man vet att det här.är.bara.inte.rätt och hur mycket hjärta man än lägger ned kommer det aldrig att bli helhjärtat. Vad gör man då?
 
Man räddar sig själv och tar sig ur det?
 
Man ringer några samtal och säger att nej, det här funkar inte just nu och jag måste nog ta en paus. Sedan gråter man ännu lite tills trots att kroppen inte borde kunna producera mera gråt (förjäkla skönt att gråta har jag upptäckt!). Sedan bearbetar man lite, bloggar om det och tar nya tag. Skolstarten var inte helt rätt just nu. Ämnet var väldigt rätt, men inte här och inte nu.
 
Och så får det vara.
 
 

Att nästan fylla år.

sådärjae, en vecka gjord. Det känns- lite bättre! Har fått synpunkter på mitt eventuella avhopp från alla håll och kanter (förutom mor min, nästan viktigast!) och alla säger "Håll uuuut!" (förutom möjligtvis Carro som egenltigen är den enda som fattar vilken jävla pina det är att känna sig som nykomling på universitetet och helt slut i skallen) så det är väl vad jag gör. Åtminstone ett tag till. Jag känner fortfarande i hjärtat att det är rätt ämne, men kanske inte rätt tid? 
 
Iallafall så är det min låtsas-födelsedag idag, för det har hotmail sagt, och jag firar med gómat, cheesecake och några pluggfria timmar! låtsas-20-år alltså, stort!

Att gå på universitetet är som att springa uppför en lång backe och bli jävligt trött.

okej, here we go! Första veckan på universitetet är snart avklarad och jag snittar gråtattacker på ungefär 3 gånger/dag. Det.är.så.jävla.hög.nivå och jag är osäker på om jag klarar det! men jag vill* inte hoppa av, jag är ingen avhoppare! Jag har alldeles för mycket (dum) stolthet i kroppen för att kunna göra det. Faktum är att jag aldrig haft speciellt svårt för något förr, världen har helt enkelt vart en väldig behaglig plats för mig (vill jag åtminstone tro, men jag är duktig på att förminska mina känslor). Och att springa ifrån den första motgången man stöter på är inte speciellt strongt. Men jag vet inte om jag klarar det!

Stackars,stackars barnen som plingade på här under mitt maratongrinande och undrade om jag ville köpa jultidningar. Buuuuhuuuhuuuu-nä, jag tror inte det är rätt läge. Att jag har kombinerat den här första omtumlande skolveckan med "den veckan i månaden" var verkligen inget genidrag. Jag blir så sjuuuukt känslosam att det är läskigt. Tuff skolvecka+ "den veckan"+ ungefär ingen sömn alls brukar ofta sluta illa.
 
Fast- vad hade jag tänkt mig. Det ska väl inte vara någon dans på rosor att vara akademiker och jag kanske inte är redo. Jag är ju trots allt ungefär 100 år yngre än alla andra på programmet.
 
 
*dvs, jag vill hoppa av men mitt huvud tillåter det inte

Att ha söndagskväll.

Jahapp, där var sommarlovet över. Himlans vad fort det gick. Några dagar slöande, två veckor i paradiset och tjofftjoff var det inte semester längre. Men det är okej, det verkar ju ändå inte bli någon sommar i år.
 
Så ja, skolstart imorgon alltså och jag är absolut inte förberedd. Mañana mañana var det väl? Jag har en massa viktiga saker att fixa (kårleg, böcker, busskort medmeramedmera) men jag lägger mest tankar på hurvida jag borde måla på ett till lager nagellack och vad man bör ha på sig imorgon. Jag vill ha något som säger "hej jag är en trevlig och kul typ men absolut inte på det jobbiga sättet".

Men, utseende är inte allt yada yada? ett lager till blire! nagellack alltså..