Att säga det igen, h-e-l-h-j-ä-r-t-a-t!

hallelujah! Tog min lilla bräckliga röst och ringde vårdcentralen imorse (efter att ha gnytt "nej, nu ringer jag 1-1-2. Jag döööör" hela natten lång...utan att någon hörde mig-givetvis) och fick veta att det är halsfluss jag bär omkring på. Really? DET var oväntat! Jomen jag menar det! Jag är ofta sjuk men jag kan faktiskt inte minnas att jag haft halsfluss någon gång.

Joråsatte. 10 dagar med min gamle vän Kåvepenin nurå. Kärt återseende

Mitt CRP var så högt att personalen trodde det var fel på maskinen som mätte det. Jag säger det igen: Ska jag göra något gör jag det banne mig helhjärtat. Oavsett om det gäller att färga håret, laga middag till familjen eller ohälsosamma blodvärden.Håret förresten- det har stabiliserat sig lite nu och är helt fullkomligt som jag vill ha det! Och ja, jag vet. Jag kommer inte att dö av halsfluss

Att tröstshoppa.


Så var det söndagskväll (söndag? är det verkligen söndag?) och jag är återigen sjuk i lederna. Måste kolla upp detta snarasthelstimorgon för att se att det bara är en infektion och att det går över med lite (mycket) starkare värktabletter. Har tidigare blivit ordinerad panodil, diklofenak och sådant trams men idag fick jag tag på starkare grejjer och oj så skönt att slippa värken i någon timme.
Iallafall. Som plåster på såren införskaffades detta sidobord idag. Efterlängtat sedan länge men jag har liksom inte vetat vad jag ska ha det till. Och vet fortfarande inte- men något hittar jag väl på. Visar eventuellt när det kommer till sin rätt.

Och hörrni, det där med "starkare grejjer" är inte lika allvarligt som det låter. Små doser morfin och sådant, bara.

Att vara den klantigaste jag känner.


Jaja, idag hade jag tänkt jobba men istället blir det resesökande, valpmöten och Ajojoj-ande över ett praktiskt taget krossat knä. hur kul? Inte alls faktiskt- men jag får skylla mig själv som sprang in i vardagsrumsbordet igår mitt i min hotellsökareufori. Vad mer kan man göra på endast ett ben? Inte mycket va? Internet-shoppande, tedrickande och doftljussniffande möjligtvis.

Tur att jag är jävligt duktig på just det -shopping, tedrickande och doftljussniffande! Och att jag reafyndande en förtjusande tekopp igår

Att vara hemma igen.

Sådärja, nu har jag landat hemma efter enochenhalvdag i himlen. Typ så. Jag älskade stället! Har en shitload of bilder att visa- om ni vill- och kvällen ska jag tillbringa framför datorn med redigering och kanske pill med bloggdesign. Ska bara hitta datorsladden som jag lånade ut och nu ligger någonstans i huset.
Och lyssna på Elsas sommarprat, igen och en gång till.
Och fundera ut en plan över hur jag och familjen ska ta över stugan där ute.

Att snart vara där.

Imorgon, äntligenäntligen, får jag sommarlov i fyra dagar. Redan nu är jag redo för ledighet och längtansfull. Helgen är uppbokad sedan länge och jag rivstartar med minisemester med pappafamiljen. Äntligenäntligen. Jag saknar dem så det gör ont i hjärtat, på riktigt. Hur är de ens fysiskt möjligt? Att hjärtat gör ont av längtan och saknad.

Ikväll blir det alltså packa av och jag fokuserar på solkräm, bikini (åh, jag får använda mina nya!) och en bra bok. Jag tänker att det är nog allt jag kommer behöva där borta. Det och en hängmatta.

Att tro på sitt ledord.


Nejmen vad tycker ni, vi kör på rött/karamell ett tag eller? Har förhoppningar om att det ljusnar på sig lite, vilket det alltid gör. Så denjävlautväxten inte blir så markant.
Nu ska jag försöka låta mitt naturliga växa ut så jag slipper oroa mig för omfärgning stup i kvarten. Jag skrattar åt mig själv som aldrig kan göra småsmå förändringar. Jag fungerar inte så. Helhjärtat ska det va, säger jag ju!

Min största fundering just nu är vilken färg jag ska välja på jobbskjortan hädanefter. Blå? Beige? Inte kan jag väl fortsätta med rött? Finns det gröna?


Att förklara sina...vi kan kalla det fynd?


Jag lider somsagtvar av någon hemsk shoppinghysteri just nu och dessa skor är mina senaste köp. Hujedamej vad pengarna rinner iväg fort. Men ändå, ett par fancy-schmancy gummistövlar som ser ut precis som mina bästa höstskor fast mer vattentåliga och ett par galna ballerinas kan man förlåta. Det finns ju värre saker att lägga sina pengar på.

Av bara farten beställde jag ett par hemmastickade pippimönstrade raggsockor att ha i stövlarna när det blir lite kallare ute. Tjopp...det finns värre saker! Kommer bli tjusigt tror jag.

Jag vet inte men påminner inte de blommiga om kinatofflor? (håller tummar och tår för att ni säger Nej!). Fick iallafall för mig att de kan vara roliga irätt outfit. Jag menar, jag är inte den mest mönstervågade så det borde inte bli crazy-old-lady- varning. Tror jag.

Jag är trots allt bara 19 och ganska ocrazy.

Att låta livet rulla.


Ghettonaglar a la Bella. Ringfingernageln för tankarna till ett visst krogragg (inte mitt!) med guldtand.

Idag då? Jobb, jobb och antagningbesked. Tänk, nu ska jag bli personalvetare. Säger de. Vi får se hur det går och om det känns rätt men jag hoppas så. Det hela skulle firas med Sushimiddag men sedan kom oväder och åska och då hade vi inte hjärta att lämna hundarna själva, så istället vart det världens.godaste.pizza! Mozarella, parma och färsk basilika.

Nu: matkoma, sommar med Ernst och kanskekanske vinägerchips. Om jag orkar och kan. Även jag har en gräns

Att ändra om.

Ja jäklar vad jag är i pysseltagen. Känner mig som någon svensk (mindre kriminell) version av Martha Stewart. Alternativt en kvinnlig Ernst. Eller... hon den dära lockiga i "äntligen hemma"?! Hur som. Igår tog suget över och jag drev runt likt en tornado här hemma för att hitta material till en slags humvadskavikalladet...fotokedja?

En lång kedja, några metallklämmor, en krokspikgrej och lite piff längst ner och tjofftjoff hade jag tillverkat det jag länge letat efter. En mindre kaotisk lösning för min fotovägg


Att presentera "Ruby Tuesday".


Här har ni min senaste valpförälskelse- Krumelurens Ruby Tuesday!

Ni vet, jag övertalade familjen om att behålla Amandus som också är egenuppfödd och jag tror att jag måste vässa argumenten och använda mina bästa stilfigurer för att göra det igen. Fröken Ruby påminner mig om en jordekorre (ni vet "Alvin and the chipmunks..?) med sina stora runda ögon. Eller möjligtvis en hamtaro om ni minns dem?

Hur som- gudomligt söt och om hon växer på sig och kommer upp lite i vikt är hon en keeper. Skulle jag påstå. Och jag har ju känsla för sådanthär.